I början av förra sekelskiftet skedde stora förändringar i Stockholms församlingsstruktur.

1906 bildades Engelbrekts församling och två nya kyrkor behövde byggas. Hjorthagskyrkan tillkom först och invigdes redan 1909. I konkurrens med ett 20-tal arkitekter segrade den unge Lars Israel Wahlmans tävlingsförslag till den nya Engelbrektskyrkan och den stod klar att invigas 1914.

Den nya självständiga s k Jugendstilen hade kommit till Sverige vid sekelskiftet och var en reaktion mot stilimiterandet (som t ex tog sig uttryck i Gustav Vasa kyrka, byggd 1906). Jugendstilen utmärks av stora osmyckade ytor, parat med intensiva dekorationer som gärna lånar sina uttryck från naturen. "Ärlighet" och "sanning" är nyckelord i arkitekturen. Äkta material är en självklarhet. En av de främsta exponenterna för denna stil var L I Wahlman och i Engelbrektskyrkan kom jugendstilen att brytas mot ett utpräglat nordiskt nationalromantiskt drag.

Tornet reser sig 65 m över marken och når 99 m över gatunivån.

Utsikten från tornets observationsbalkonger är magnifik.

Bergspredikan kommer än en gång i åtanke genom de åtta pelare som bär det svindlande höga valvet. De "åtta saligheterna" är inhuggna i graniten så diskret att man inte utan möda kan läsa dem - liksom man måste söka efter Guds mening i "världens dunkla spegel".

Centralpunkten i kyrkan är det massiva handhuggna stenaltaret, som inte har antependium utan endast en smal textilbård. Tillsammans med de sju bakomvarande silversköldarna, som framställer himmelens skyar, utstrålar kyrkans andliga mittpunkt såväl tyngd som primitiv mystik.

- go to next page -

 

 

Platsen för kyrkan var det s k Kvarnberget (bild från 1890), som vid denna tid närmast låg i stadens utkant. Engelbrektskyrkan kom att bli medelpunkten kring en ny uppväxande stadsdel på Östermalm som kallades "Lärkstaden".

En anledning till att kyrkan ofta kallas "Bergspredikans kyrka" är det magnifika läget uppe på berget. Den är perfekt inpassad i sin miljö och ser ut att bokstavligen växa upp ur berget.