För att regera hela denna symfoniska maskin användes den tidens bästa teknik. Det innebar att alla stämmor, ventiler och kopplingsmekanismer styrdes med komplicerade relä-system. Ett helt rum bakom orgeln inhyste det s k ställverket, där hundratals reläer skulle skicka signalerna från spelbordet till rätt ställen i orgeln. Trots genomgripande renovering av elsystemet på 40-talet var funktionen långt ifrån ofelbar. Dessutom var orgeln uppbyggd på ett sätt som ibland kunde försvåra underhåll och service. Luftlådor och pipverk utnyttjade varje liten yta i orgelhuset och den pneumatiska delen som styrde många funktioner led av svår tidsfördröjning - ibland intill oändlighet...

1964

Med Oscarskyrkan i åtanke tillkallades i början på 60-talet samma kyrkas organist, den legendariske Alf Linder att inspektera Engelbrekt och komma med ett utlåtande. Professor Linder avger ett besiktningsprotokoll där han konstaterar att orgeln lider av allvarliga funktionsstörningar som gör att endast delar av orgeln kan användas på ett meningsfullt sätt. Linder anser att pipverket i grunden är gott och nog till viss del kan återanvändas. Men han framhåller att orgeln är klangligt och konstruktionsmässigt förlegad och förordar ett helt nytt orgelverk. Även Waldemar Åhlén, organist i S:t Jacob och bror till Engelbrektskantorn David Åhlén, ombeds göra en inspektion. Han kan tänka sig att grundligt renovera orgeln, men förordar ändå till slut att ett nytt orgelverk bör byggas.

Så blir det också och en orgelkommitté sätter genast igång sitt uppdrag att arbeta fram ett förslag till ny huvudorgel i Engelbrektskyrkan.

- The 1929 P.L. Åkerman & Lund organ -

När Oskar Lindberg, efter 41 år som organist i Engelbrekt, avled 1955 tillträdde organisten i Hjorthagskyrkan (som tillhör Engelbrekts församling) Henry Lindroth. Den yngre Lindroth hade att tampas med en alltmer förfallande orgel och det stod tidigt klart att något måste göras. Lindroth ämnade att tillämpa orgelrörelsens principer fullt ut. Förebilden var den den redan 1949 byggda Marcussen-orgeln i Oscarskyrkan. Den hade inneburit en revolution i svenskt orgelbyggeri, då den definitivt bröt med den romantiska traditionen och i allt väsentligt anknöt till barockidealet enligt orgelrörelsens principer.

Här är det på sin plats att nämna att även om Engelbrektsorgelns funktionsduglighet var bristfällig, så var det i huvudsak inget faktiskt fel på pipverket. Däremot dikterade den nya tiden att orgeln stilistiskt sett var passé.

På 60-talet under de s k rekordåren skulle det gamla ge plats för det som var nytt och modernt. Detta genomsyrade hela den tidens tänkande, från förnyelse av enkla bruksföremål till hela stadsmiljöer. Så också när det gällde den gamla orgeln i Engelbrekt, som efter bara 30 års tjänst nu ansågs uttjänt och hopplöst inadekvat som gudstjänst- och konsertinstrument.

 

 

- The 1949 Marcussen organ in the Oscar's church -

Kommittén har Oscarskyrkan som förebild och begär in anbud på ny orgel från flera kända skandinaviska orgelbyggare. Slutligen faller valet på Grönlunds orgelbyggeri, kontrakt tecknas 1961 och arbetet tar sin början 1963. Målet är att få orgeln färdig till kyrkans 50-årsjubileum 1964. Liksom vid den stora ombyggnaden 1929 är det åter dags att utvidga läktaren. Lindroths namnkunnige kollega Dan-Olof Stenlund vill ha bättre förhållanden för att framföra större verk med kör och orkester. Framförallt gäller det Matteuspassionen, som vid det här laget hade framförts i närmare 40 år.

Grönlunds förslag innebär en stor orgel på över 80 stämmor. Dispositionen, som är framtagen av Alf Linder och Henry Lindroth, innehåller element som är vitala för orgelrörelsen. Sålunda blir orgeln uppbyggd enligt verkprincipen, med klart avgränsade delar som spelas från varsin manual. Ett bröstverk - placerat i orgelns bröst, ett ryggpositiv - som tillbyggs på läktargolvet framför orgelfasaden, ett huvudverk - högt och centralt placerat och ett pedalverk som flankerar de övriga delarna. I den gamla orgeln var alla synliga pipor stumma och endast dekor. I en "riktig" orgel är alla fasadpipor ljudande - så blir det också i Engelbrekt. Att sätta en trumpetstämma horisontellt i fasaden, efter spansk förebild, var vid 60-talets början populärt. Så Engelbrekt får givetvis en sådan stämma, med trumpetens "klockstycken" i glödgad koppar utstickande från huvudverkets mittparti.

- go to next page -