Man hedrar dock Oskar Lindberg och hans tid med att bygga, som man säger, ett "stort romantiskt crescendoverk" och beslutar bevara fjärrorgeln och altarorgeln (visserligen omdisponerade) i spelbart skick. Utifrån 60-talets ideal är detta ett ovanligt ödmjukt - och klokt - beslut. Man tar således tillvara 23 stämmor från Lindbergs orgel. 15 ingår i de Åkermanska altar- och fjärrverken. 8 bevaras mer eller mindre intakta i huvudorgeln (se vidare dispositionen).

Vidare går man relativt varsamt fram med fasaden. I andra anbud föreslås total rivning av den Wahlmanska fasaden. Grönlunds förslag innebär att delar av den gamla fasaden bevaras. Med Rolf Bergh som arkitekt blir resultatet till en syntes av nytt och gammalt.

En positiv effekt är att läktarmiljön får tillbaka något av sin karaktär från 1914. Inte minst genom att de 1929 igenmurade västfönstren åter tas upp och släpper in ett modellerande ljus över orgelläktaren och kyrkan.

Den nya orgeln får 86 stämmor och blir alltså mindre än den gamla, men behåller ändå positionen som en av Stockholms - och Sveriges - största orglar.

Från början var det tänkt att registraturen skulle bli elektrisk. Dock ändrade man sig under projekteringen och beslöt att göra även denna med mekanik. Detta gör orgeln till en av de största helmekaniska instrumenten i norra Europa.

Orgeln intonerades av Walter Thür som kom från Österrike och hade arbetat på kontinenten. Han ville i Engelbrekt ge orgeln en prägel av klangvärlden hos barockmästarna Arp Schnitger och Egedacher.

I närvaro av kungen och drottningen och i samband med kyrkans 50-årsjubileum invigdes den nya orgeln den 6 december, andra advent, 1964.

Above top: organ loft (seating 120 people), bottom: the 1964 console

Right top: the 1964 organ, middle: 1929 bottom: 1914