Den första orgeln - 1914

Till den nya Engelbrektskyrkan byggde 1913 en av den tidens mest kända svenska orgelbyggarfirmor, E A Setterquist & Son i Örebro, en orgel av god kvalitet och av måttlig storlek. Den hade en tidstypisk disposition och fördelade 40 stämmor på tre manualer och pedal. Kyrkans arkitekt, Lars Israel Wahlman, lade in i minsta detalj stor vikt vid utformningen av kyrkans interiör. Orgelns fasad var därför givetvis också ritad av Wahlman och följaktligen smälte den stilistiskt samman med kyrkorummet på ett kongenialt sätt.

Wahlman lade även ett stort symboliskt värde vid orgelfasadens utformning och han skriver i kyrkans jubileumsskrift från 1925: "Orgelfasaden är en framställning av kyrkomusikens välde över betryckta sinnen. Dess huvuddelar höja sig på kolonner, som äro stakrt vridna för att framställa deras arbete och beteckna musiken såsom kraftens konstart. Den enda som kommer hårda sinnens pansar att falla liksom Jerikos murar."

1929

Den inkorporerade i sina 95 stämmor såväl ett fjärrverk (placerat i tornet), altarorgel som högtrycksverk. I samband med ombyggnaden utvidgades läktaren för att ge plats för fler korister och musiker, något som var angeläget sedan Matteuspassionen hade börjat framföras varje långfredag från år 1923. På denna större läktare placerades spelbordet längst framme vid kanten på södersidan. Självklart var då spelöverföringen tvungen att ske med ett elektropneumatiskt system, vilket vid denna tid ansågs som överlägset. Hela denna ombyggnad välsignades av Lars Israel Wahlman som ritade den nya fasaden och den utvidgade läktaren. Verket var klart att invigas 1929 och Engelbrektskyrkan ägde nu, efter svenska och t o m europeiska mått, ett gigantiskt instrument. Dispositionen var av svenskt romantiskt snitt, men man kunde försiktigtvis ana Lindbergs intresse för det klassiska.

- The 1914 organ -

Orgeln hade mekanisk-pneumatisk spelregering och spelbordet - från vilket överföringen var mekanisk - var placerat vid fasaden och vänt mot kyrkan.

- Drawing of the new facade 1929 by L I Wahlman -

Oskar Lindberg var mycket intresserad av orgelbyggeri och höll sig ajour med tidens stilistiska strömningar. "Tillbaka till naturen" i orgelbyggeriets värld stavades "Orgelrörelsen". En strömning som ville återerövra de ideal som rådde under barocken, där "orgel-egna" ljud premierades framför den romantiska orgelns ideal som till stor del var imiterande. En orgel skulle också ha ett utseende som vittnade om hur den lät. Det betydde att orgelns olika verk var klart avgränsade, tydliga, oftast synliga och att samtliga pipor i fasaden var ljudande.

Oskar Lindberg var i en position att förverkliga sina visioner om hur en orgel skulle vara disponerad. Dels i sin s k orgelstuga vid Knippbodarna i Dalarna, där han byggde upp flera instrument (det största på 19 stämmor) och dels i Engelbrektskyrkan. Förändringarna från nybyggnationen och fram till 1955, alltså återstoden av hela hans liv och yrkesverksamma tid, var många: tillbyggnader, ombyggnader och omdisponeringar skedde i stort sett vartannat år. Det var förhållandevis försiktiga förändringar och var enbart ämnade att förändra klangen. En "orgelrörelseorgel" i sin rätta bemärkelse - med slejflådor och helmekanik - blev aldrig Engelbrektsorgeln. Dock bytte Lindberg, som exempel, ut grundtonsrika romantiska register mot ljusa barockstämmor. Till slut kom orgeln att omfatta 101 stämmor och var då jämte Lunds domkyrka Sveriges största orgel.

- go to next page -

 

- Oskar Lindberg at the console of the 1914 organ -

Ganska snart stod det för kyrkans organist, Oskar Lindberg, klart att ett mer omfattande instrument vore på sin plats i det väldiga kyrkorummet. Efter utredning, där Otto Olsson var engagerad som inspektör, förelåg ett förslag till en omfattande utbyggnad. Uppdraget gick denna gång till P.L. Åkerman & Lunds orgelbyggeri, som redan hade konkurrerat med Setterquist om kontraktet till den första orgeln, men då förlorat. Setterquist-orgelns stämmor kom till största delen att ingå i den nya orgeln som blev mer än dubbelt så stor som den gamla.